Mountanbike SM i Borås

Många av de cyklister som är aktiva i antingen Borås CA eller IK Ymer använder banorna vid Viaredssjön för träning, året om. Sträckningen runt Viaredssjön används även för ett av de mest populära motionsloppen för mountainbike i Sverige. Viaredssjön Runt är i det närmaste ett begrepp i mountainbike-Sverige.

Viaredssjön Runt går över hela 105 kilometer i skog och mark runt Viaredssjön som ligger väster om Borås. Starten och målgången sker vid Sandaredsbadet i den lilla orten Sandared strax utanför Borås. Loppet Viaredssjön Runt ingår i Boråsklassikern, i vilken även KlassikerSkidan (30 km längdskidåkning), Kretsloppet (10 km löpning), LinnéMarschen (21 km vandring) och Klassikersimmet (1 km simning) ingår.

Normalt är det ungefär 700 deltagare som avverkar den 105 kilometer långa sträckan. Loppet går på vägar och gator som används för allmän trafik. Det gäller alltså att vara noga med att följa trafikregler och ha uppsikt när man cyklar. Vid platser som kan vara extra svåra trafikmässigt finns dock vakter som markerar vägen med flaggor.

Banan går igenom orterna Viared, Seglora, Hyssna, Grönkullen, Bollebygd, Töllsjö, Bredared och Sandhult. Vid Hyssna, Töllsjö och Bredared finns kontroller där deltagarna kan få något att dricka och sträcka på benen. Alla som deltar får en lättare måltid vid målgång. Dessutom erhåller man en medalj för gott deltagande, oavsett vilken plats man kommer på.

Det är gemensam start i loppet. De bästa cyklisterna avverkar sträckan på strax under tre timmar. De cyklister som tar längst tid på sig brukar vara i mål på ungefär sex timmar.

För den som inte har kapaciteten eller lusten att cykla hela 105 kilometer finns även en kortare bana, som kallas Tipsrundan. Den här banan är avsedd för motionärer och barnfamiljer som vill komma ut på en lite annorlunda utflykt. Denna banan sträcker sig över 23 kilometer på grus- och asfaltsvägar.

Fryckstedts pokal är en utmärkelse som varje cykelförening vill vinna. Att vinna denna pokal är nämligen ett stort bevis på att man har en bred och framgångsrik verksamhet, där föreningen är konkurrenskraftig i alla klasser.

Fryckstedts pokal delas ut till den förening som lyckas bäst i mountainbike-SM. För att se vilken deltagande förening som ska tilldelas priset räknas alla resultat från alla klasser och discipliner ihop. Den förening som totalt sett har flest poäng tar hem det ärorika priset. Uppkomsten till namnet på pokalen är lite intressant. Under 1920- och 30-talen kördes en del större nationella cykeltävlingar i Sverige. Man hade inte börjat köra organiserade SM-tävlingar utan några av de större tävlingarna räknades som inofficiella SM-tävlingar. Pokalen tillverkades inför Skövdeloppet 1927 som ett vandringspris. När Curt Fryckstedt, som var en framgångsrik cyklist under 1920- och 30-talen, vann sin tredje inteckning i pokalen fick han ta hem den för all tid.

Fryckstedt avled 2007 och då bestämde sig hans familj för att skänka priset till föreningen Sällskapet Gamla Tävlingscyklister, som i sin tur bestämde sig för att pokalen skulle fungera som ett vandringspris för mountainbike-SM.

Det första året var det Alingsås CK som fick ta hem Fryckstedts pokal för ett år. Borås CA kom då på andra plats i rankingen. Vid SM-tävlingarna 2009 gick pokalen till Borlänge CK, som var två poäng före Alingsås CK och fyra poäng före Södertälje CK. Borås CA placerade sig som nummer fem i sammandraget.

Inteckningen i Fryckstedts pokal vid SM-tävlingarna 2010 gick till Mjölby CK, som var en ynka poäng före Borås CA i sammandraget. Den tredje föreningen i rankingen var CK MTB 2000 Falkenberg, som var hela 14 poäng efter Borås.

Vid 2011 års SM-tävlingar var det så äntligen dags för Borås CA att knipa en inteckning i pokalen. Man gjorde det dessutom helt överlägset. Borås CA fick sammanlagt 44 poäng. Alingsås CK, som placerade sig som tvåa i rankingen, var hela 18 poäng efter Borås. Det var till stor del Borås duktiga ungdomar som gjorde att pokalen är i Borås ägo åtminstone ett år.

Till skillnad från landsvägscykling finns ett antal olika discipliner i mountainbike-cykling. Man brukar säga att det finns totalt nio discipliner i mountainbike, däribland så specialiserade discipliner som ”North Shore”, som körs på träbanor, och ”Trial”, där målet är att navigera över hinder mestadels med hopp med cykeln.

I SM-sammanhang tävlar man i sex discipliner och grenar, nämligen cross-country, downhill, tempo, marathon, fourcross och stafett. Cross-country är den överlägset mest populära grenen i mountainbike-cykling. Cross-country-banorna går över stock och sten i skog och mark, men har ofta även lite enklare transportsträckor på grus- och asfaltsvägar. De mest kompletta cyklisterna hittar man inom cross-country. Här krävs nämligen både teknik, styrka och kondition. Banorna är mycket krävande, både nerför och uppför. Det är inte ovanligt att uppförsbackarna är så tuffa att cyklisterna måste kliva av och springa uppför backen med cykeln på axeln.

Det finns tre grenar inom cross-country. I vanliga cross-country-tävlingar och tävlingar av marathon-typ gäller gemensam start. Den cyklist som är först i mål vinner loppet. För stafett är det också gemensam start för den cyklister som startar för respektive lag. Varje stafettlag består av tre cyklister som kör var sin del av den totala distansen. I tempo startar varje cyklist var för sig i en individuell start. Mellanrummet mellan cyklisterna är normalt sett en minut. Här är det den cyklist som har den bästa tiden i mål som vinner loppet.

Downhill och fourcross är två mountainbike-discipliner som skiljer sig ganska markant från cross-country. I downhill och fourcross ska cyklisterna ta sig nerför en brant med kraftig lutning. Downhill-loppen körs ofta i slalombackar eller liknande branter. Det är individuell start som gäller och det är tiden som avgör slutplaceringarna. I fourcross startar fyra cyklister samtidigt. Målet är att navigera genom en tekniskt krävande bana för att komma först i mål. En tävling avgörs över ett antal heat där den bästa eller de två bästa cyklisterna i varje heat går vidare till nästa omgång.

Förutom SM-tävlingarna vid Kransmossen i Borås 2011 arrangerades även SM i marathon, fourcross, downhill och mountainbike-orientering under året. På det hela taget var det en fullmatad tävlingssäsong för såväl cyklisterna själva som för den mountainbike-intresserade allmänheten.

Under våren bestämdes att Finnmarksturen i Ludvika även skulle fungera som mountainbike-SM. Det gjorde att den cyklist som lyckades ta sig först i mål tog hem två priser. På grund av tävlingens status som SM-tävling var startuppställningen bättre än någonsin. Finnmarksturen ingår normalt även Långloppscupen som avgörs över ett antal lopp varje år.

Lars Bleckur avverkade de sju milen på snabbast tid och tog hem SM-guldet i marathon på herrsidan. Han lyckades ta sig i mål på strax under två och en halv timme. Det blev faktiskt en kamp ända in i mål med Mikael Salomonsson. På damsidan var Angelica Edvardsson från Cykloteket Racing Team omutlig. Silvermedaljen vanns av Martina Thomasson från CK Master.

Gesunda i Dalarna var skådeplatsen för 2011 års SM-tävlingar i fourcross. Det var CF Fricyklisterna som stod som arrangör för tävlingarna. Felix Beckeman från Uddevilla CK tog hem totalsegern i herrklassen före Simon Huhtimo, Eksjö CK. Tim Hedman, Sandvikens CK, vann guldet i juniorklassen före Emil Jonsson. Det kördes ingen tävling i damelitklassen.

SM-tävlingarna i downhill arrangerades av Sundsvallscyklisterna i Skönvik cykelpark utanför Timrå den 16-17 juli. I damklassen segrade Åsa Ramström från Kopparbergs CK. Hon var knappa två minuter före andraplacerade Sofia Fritz Sjögren. Herrarnas elitklass vanns av Robin Wallner från CF Fricyklisterna. Han besegrade Felix Beckeman med endast 75 hundradelar av en sekund. Även tredjeplacerade Herman Ölund var under sekunden efter Robin Wallner i sammandraget.

SM i MTB-orientering anordnades i Dammåkra i Skåne av OK Pan-Kristianstad i juni 2011. Vid tävlingarna korades SM-vinnare i såväl ungdomsklassen som elitklassen, både för herrar och damer.

Banan som användes vid SM-tävlingarna i mountainbike i Borås kunde anpassas på flera sätt. Den svåra passagen precis efter startloopen kunde man enkelt ta bort från slingorna för de yngre åldersklasserna. För junior- och elitklasserna kunde man lägga till en mindre slinga för att göra varje varv lite längre.

I de yngsta åldersklasserna (pojkar respektive flickor 10-12 år) kördes en slinga på fyra kilometer. Flickorna körde ett varv medan pojkarna körde två varv. I klassen flickor 13-14 år kördes två varv på fyrakilometersslingan. Pojkarna körde däremot tre varv på den slingan som innehöll den svåra passagen över åsen. Med denna passage blev slingan 4,3 kilometer. I de högsta åldersklasserna (pojkar 15-16 och flickor 15-16) körde pojkarna fem varv (totalt 21,5 km) medan flickorna avverkade tre varv (totalt 12,9 km).

I veteranklassen damer 30 år avverkades fem varv à 4,3 kilometer. Detsamma gällde för veteranklasserna herrar 40 år respektive 50 år. För klassen damveteraner 40 år körde cyklisterna fyra varv runt slingan.

För junior- och seniorklasserna samt klassen herrar veteraner 30 år användes en fem kilometer lång slinga. Herrjuniorerna körde sex varv runt slingan medan damjuniorerna avverkade fyra varv. För herrveteranerna var det sex varv som gällde. I damelitklassen avverkade cyklisterna fem varv (totalt 25 km) medan herrarna körde sju varv (totalt 35 km). Intressant är att snitthastigheten för herrarna (21,8 km/tim) var oerhört hög trots den svåra banan. Det var alltså mycket hög klass på tävlingen.